Det är inte muntert att vara socialdemokratisk oppositionsledare i dessa dagar. I Aftonbladet presenteras i dag en ny förtroendemätning gjort av Sifo. Förtroendet för Mona Sahlin rasar 8 procent till 34, den lägsta nivån sedan hon valdes till ordförande för socialdemokraterna. En nivå som ligger en bit under partiets opinionssiffror. Väljarna tror alltså något mer på socialdemokraterna än på Mona Sahlin. Detta är anmärkningsvärt visar att Mona Sahlin är inne i en ledarskapskris.
Samtidigt ligger förtroendet för statsminister Fredrik Reinfeldt kvar på höga 49 procent.
De senaste två månaderna har har förändrat hela den politiska och finansiella spelplanen. Uppenbart har inte den socialdemokratiska ledningen haft kapacitet och förmåga att hantera krissituationer på ett vederhäftigt sätt. När Alliansregeringen lyckats parera den finansiella krisen på ett ansvarsfullt sätt har vänsterblocket ägnat tiden åt att bråka inför öppen ridå. Då är det inte konstigt att förtroendet för Mona Sahlins ledarskapsförmåga krackelerar på ett sätt som liknar börsens utveckling under samma period.
lördag 15 november 2008
fredag 14 november 2008
Fredrik Reinfeldt i stort övertag
PR-byrån Westander har låtit Sifo göra en mätning över vem som har störts förtoende som statsminister. Sedan den förra mätningen i augusti har Fredrik Reinfeldt ökat med 11 procent till 55. Samtidigt har Mona Sahlins förtroende minskat från 35 procent till 33. Det skiljer således hela 22 procent mellan statsministern och oppositionsledaren. Mona Sahlin utvecklas allt mer till ett rejält sänke för vänsterblocket. Att inte lyckas få ihop ens en antydan till samarbete inom vänsterblocket samtidigt som världen upplever den värsta finanskrisen sedan 30-talet är ett verkligt problem för socialdemokraternas strateger. Kaos i kaoset så att säga. Motsatsen till vad människor önskar.
Mona med Svarte Petter
Återigen har förhandlingar mellan socialdemokraterna, miljöpartiet och vänsterpartiet havererat. Parterna verkar stå mycket långt från varandra. Svenska Dagbladet rapporterar i vänsterkrysset om debaclet och osämjan. Miljöpartiets förhandlare Mikaela Valtersson beskriver vänsterpartiet som ett stort bekymmer. De vägrar acceptera det ramverk för ekonomin som de två andra har som ett absolut krav.
Men varför skulle vänsterpartiet vika ned sig? De vet att Mona Sahlin måste komma överens för att blidka den socialdemokratiska interna opininonen mot ett samarbete med enbart miljöpartiet. Vänsterpartiet har ett fantastiskt förhandlingsläge. Varje dag som går utan att de kommer överens är en seger för Lars Ohly. Han och vänsterpartiet får uppmärksamhet samtidigt som Mona Sahlin blir allt mer pressad. Det märks ju på Lars Ohlys humör att han sitter i vinnarhålet efter en lång tid i den politiska periferin.
Det är ju Mona Sahlin som på egen hand spelat bort sina bästa kort och nu sitter med Svarte Petter. Det känns nog inte särskilt bekvämt att vara oppositionsledare och få uppleva att en orealistisk kantspelare håller i taktpinnen. Men den stora vinnaren på Mona Sahlins oförmåga att hålla ordning på vänsterblocket är trots allt Alliansen. Varför ska svenska folket byta ut en väl fungerade Allians mot ett alternativ där vänsterpartiet har veto på grund av osämjan inom socialdemokraterna?
Och på söndag kommer en SIFO-mätning.
Men varför skulle vänsterpartiet vika ned sig? De vet att Mona Sahlin måste komma överens för att blidka den socialdemokratiska interna opininonen mot ett samarbete med enbart miljöpartiet. Vänsterpartiet har ett fantastiskt förhandlingsläge. Varje dag som går utan att de kommer överens är en seger för Lars Ohly. Han och vänsterpartiet får uppmärksamhet samtidigt som Mona Sahlin blir allt mer pressad. Det märks ju på Lars Ohlys humör att han sitter i vinnarhålet efter en lång tid i den politiska periferin.
Det är ju Mona Sahlin som på egen hand spelat bort sina bästa kort och nu sitter med Svarte Petter. Det känns nog inte särskilt bekvämt att vara oppositionsledare och få uppleva att en orealistisk kantspelare håller i taktpinnen. Men den stora vinnaren på Mona Sahlins oförmåga att hålla ordning på vänsterblocket är trots allt Alliansen. Varför ska svenska folket byta ut en väl fungerade Allians mot ett alternativ där vänsterpartiet har veto på grund av osämjan inom socialdemokraterna?
Och på söndag kommer en SIFO-mätning.
torsdag 13 november 2008
Partiet utan budgetförslag
Folkpartiet ondgör sig över att tjänstemännen i Täby kommun tar fram ett budgetförslag som bygger på majoritetens politiska beslut. De tycker att tjänstemännen ska ta fram ett "neutralt" underlag som politiken sedan ska ta under behandling. Denna åtsikt är mycket märklig och är ett uttryck för den bitterhet folkpartiet känner över hur väljarna i Täby röstade 2006. Faktum är att de själva valde att stå utanför en Allians i Täby. Min företrädare Filippa Reinfeldt sträckte ut en hand direkt efter valet och jag bjöd in till ett långgående samarbete mellan de fyra Allianspartierna.
Folkpartiets arvoderade kommunalråd Mats Hasselgren avböjde alla inviter och ansåg att väljarnas utslag måste få råda. Vi skrev då ett samarbetsavtal som folkpartiet sedan har lämnat för att övergå i opposition. Nu tycker folkpartiet att det är fel när ett parti har egen majoritet för "då behöver moderaterna inte ta hänsyn till vad andra partier tycker". Slutsats: folkpartiet skäller på väljarna och anklagar dem för att att ha röstat fel. Detta är en ytterst märklig demokratisyn.
Det är folkpartiet som valt bort möjligheten att vara delaktiga i kommunens styrning.
Ännu märkligare blir det när de inte ens mäktar med att lägga sitt budgetförslag i tid för behandling i kommunstyrelsen. De väljare som röstade på folkpartiet förväntar sig nog att partiet ska ta ansvar och lägga fram ett förslag som kan röstas i genom under budgetfullmäktige. Eftersom partiet inte inkom med ett förslag till kommunstyrelsen måste deras budgetförslag skickas tillbaka för beredning. Därmed skulle kommunen inte ha en budget och verksamhetsplan när 2009 inleds om fullmäktige mot förmodan skulle rösta på deras förslag. Så slarvigt går det inte att sköta en kommun.
Som tur är har Täby kommun en moderat majoritet som håller ordning och reda på finanserna och ser till att de verksamheterna fungerar med hög kvalitet.
Folkpartiets arvoderade kommunalråd Mats Hasselgren avböjde alla inviter och ansåg att väljarnas utslag måste få råda. Vi skrev då ett samarbetsavtal som folkpartiet sedan har lämnat för att övergå i opposition. Nu tycker folkpartiet att det är fel när ett parti har egen majoritet för "då behöver moderaterna inte ta hänsyn till vad andra partier tycker". Slutsats: folkpartiet skäller på väljarna och anklagar dem för att att ha röstat fel. Detta är en ytterst märklig demokratisyn.
Det är folkpartiet som valt bort möjligheten att vara delaktiga i kommunens styrning.
Ännu märkligare blir det när de inte ens mäktar med att lägga sitt budgetförslag i tid för behandling i kommunstyrelsen. De väljare som röstade på folkpartiet förväntar sig nog att partiet ska ta ansvar och lägga fram ett förslag som kan röstas i genom under budgetfullmäktige. Eftersom partiet inte inkom med ett förslag till kommunstyrelsen måste deras budgetförslag skickas tillbaka för beredning. Därmed skulle kommunen inte ha en budget och verksamhetsplan när 2009 inleds om fullmäktige mot förmodan skulle rösta på deras förslag. Så slarvigt går det inte att sköta en kommun.
Som tur är har Täby kommun en moderat majoritet som håller ordning och reda på finanserna och ser till att de verksamheterna fungerar med hög kvalitet.
onsdag 12 november 2008
Viktiga besked från RUFS-mötet
Vid gårdagens möte med de sex kommunerna i nordöstra Stockholm kom vi överens om det är mycket viktigt att prioritera fortsatt bostadsutbyggnad. Vi var också överens om att den nya regionala utvecklinsplanen som ny utarbetas ligger i linje med den visoon vi gemensamt tog 2005 i respektive fullmäktigeförsamling. För Täbys del innebär den att vi ska skapa förutsättningar att utveckla kommunen till 80 000 invånare från dagens 62 000 samt öka antalet arbetsplatser med 20 000. Vi ska också få tillstånd mer spårbunden kollektivtrafik, Roslagspilen någon gång efter 2020.
På mötet var alla också överens, inklusive expertis från KTH och regionsplanekontoret, om att vi i handling måste visa att vi verkligen har ett stort intresse i ny spårbunden kollektivtrafik genom att bygga bostäder och arbetsplatser. Om vi inte planerar och startar byggprocesser kommer det att blir mycket svårt för att inte säga omöjligt att få staten att satsa 10-12 miljarder på Roslagspilen, eller möjligen något annat alternativ. Här är det viktigt att slå fast att Roslagsbanan under överskådligt tid kommer att vara vårt mest angelägna utvecklingsprojekt när det gäller spårbunden kollektivtrafik. Beslut om dubbelspår är i allt väsentligt redan tagna.
När det gäller statens prioriteringar måste man förstå att konkurrensen om infrastrukturmedel är stenhård. Alla olika delar av Stockholmsregionen och övriga Sverige slåss för sina projket. Ska vi vara en vinnare i denna tävlan om resurser måste vi visa enighet och vara bra på att sälja in hur angeläget vår projekt är till alla andra.
Är nordostkommunernas vision för omfattande? Detta är en frågeställning som ofta förekommer i Täby. Svaret måste bli nej. Även om vi lyckas iscensätta och förverkliga vår vision fram till 2030 kommer vår del av regionen ändå att bli mindre än i dag. Övriga Stockholmsregionen har en ännu högre utvecklingstakt under perioden. Denna sanning illustrerar hur viktigt det är att inte börja svaja i arbetet som del partier i Täby har en tendens till. Att vackla om utvecklingen är samma sak som attt stänga dörren till mer spårbundet kollektivtrafik oavsett om det handlar om pendeltåg eller tunnelbana.
Mötet kom också fram till att vi ska ge banverket i uppdrag att utreda mer exakt hur en framtida Roslagspil ska gå. Klart är redan att utgångspunkten är Stockholm via Täby Centrum och Arninge till Norrtälje (i en senare etapp). Fråga handlar om hur dragningen ska göras från Arninge till Norrtälje. Under nästa år kommer en mer konkret handlingsplan för hur visionen ska utvecklas tas fram inom Nordost-samarbetet.
På mötet var alla också överens, inklusive expertis från KTH och regionsplanekontoret, om att vi i handling måste visa att vi verkligen har ett stort intresse i ny spårbunden kollektivtrafik genom att bygga bostäder och arbetsplatser. Om vi inte planerar och startar byggprocesser kommer det att blir mycket svårt för att inte säga omöjligt att få staten att satsa 10-12 miljarder på Roslagspilen, eller möjligen något annat alternativ. Här är det viktigt att slå fast att Roslagsbanan under överskådligt tid kommer att vara vårt mest angelägna utvecklingsprojekt när det gäller spårbunden kollektivtrafik. Beslut om dubbelspår är i allt väsentligt redan tagna.
När det gäller statens prioriteringar måste man förstå att konkurrensen om infrastrukturmedel är stenhård. Alla olika delar av Stockholmsregionen och övriga Sverige slåss för sina projket. Ska vi vara en vinnare i denna tävlan om resurser måste vi visa enighet och vara bra på att sälja in hur angeläget vår projekt är till alla andra.
Är nordostkommunernas vision för omfattande? Detta är en frågeställning som ofta förekommer i Täby. Svaret måste bli nej. Även om vi lyckas iscensätta och förverkliga vår vision fram till 2030 kommer vår del av regionen ändå att bli mindre än i dag. Övriga Stockholmsregionen har en ännu högre utvecklingstakt under perioden. Denna sanning illustrerar hur viktigt det är att inte börja svaja i arbetet som del partier i Täby har en tendens till. Att vackla om utvecklingen är samma sak som attt stänga dörren till mer spårbundet kollektivtrafik oavsett om det handlar om pendeltåg eller tunnelbana.
Mötet kom också fram till att vi ska ge banverket i uppdrag att utreda mer exakt hur en framtida Roslagspil ska gå. Klart är redan att utgångspunkten är Stockholm via Täby Centrum och Arninge till Norrtälje (i en senare etapp). Fråga handlar om hur dragningen ska göras från Arninge till Norrtälje. Under nästa år kommer en mer konkret handlingsplan för hur visionen ska utvecklas tas fram inom Nordost-samarbetet.
Fredrik Reinfeldt är populär
Svenska Dagbladet rapporterar om årets förtroendebarometer från Medieakademin i Göteborg. Vår statsminister Fredrik Reinfeldt har högre förtroende än oppositionsledaren Mona Sahlin, 39 procent mot 33. Det intressanta är ju att socialdemokraterna har betydligt högre opinionsiffror än moderaterna. Trots detta har Fredrik Reinfeldt högre förtroende bland allmänheten. Här ligger nog en del av förklaringen till den interna turbulensen inom socildemokraterna. Mona Sahlin är ett politiskt sänke samtidigt som Fredrik Reinfelt är betydligt större än sitt parti och har därmed har förutsättningar skapa Alliansen ett övertag mot vänsterblocket. Självklart oroas ledande socialdemokrater över detta faktum och vad det kan leda till i valet 2010.
tisdag 11 november 2008
Gamla trötta åsikter
I kväll sändes Rakt på med KG Bergström. Gäster var Göran Persson och fotbollspelaren Marta. Till programledarens hjälp fanns också en panel bestående av förre folkpartiledaren Bengt Westerberg och feministpartiets Gudrun Schyman.
Efter en rad från till Göran Persson om Mona Sahlins agerade hittills under sitt partiledarskap kom de in på om vänsterblocket ska befästa ett samarbete före valet eller inte. Det tycker inte Göran Persson. Han driver fortfarande linjen att partiena ska gå till val var för sig och sedan utifrån valresultet formera ett regeringsalternativ. Föga förvånande får han stöd för denna linje av den trötte Bengt Westerberg. Under hela sin politiska karriär har Bengt Westerberg innerst inne tyckt att socialdemokraterna är grundingrediensen i Svensk Politik.
Att göra ett program med dessa gamla reliker som tycker att det var bättre förr är verkligen inte nydanande debatt i teve. Bara trött blickande bakåt.
Värst är att Bengt Westerberg inget lärt av händelserna de senaste fem åren i svensk inrikespolitik. Finns det någon som tror att vi haft en borgerlig regering om inte Alliansen formerats och skapat ett trovärdigt alternativ till det ständiga socialdemokratiska regeringsinnehavet?
Om Bengt Westerberg var en borgerlig arbetare i Alliansens vingård hade han inte förfäktat tanken på att låta Mona Sahlin slippa ifrån svårigheterna med att skapa ett samlat vänsteralternativ i god tid inför valet 2010. Men vem bryr sig egentligen om den 90-talssamling KG Bergström hade samlat? Förhoppningsvis ingen.
Läsa gärna gärna Dick Erixons blogg i samma ämne.
Efter en rad från till Göran Persson om Mona Sahlins agerade hittills under sitt partiledarskap kom de in på om vänsterblocket ska befästa ett samarbete före valet eller inte. Det tycker inte Göran Persson. Han driver fortfarande linjen att partiena ska gå till val var för sig och sedan utifrån valresultet formera ett regeringsalternativ. Föga förvånande får han stöd för denna linje av den trötte Bengt Westerberg. Under hela sin politiska karriär har Bengt Westerberg innerst inne tyckt att socialdemokraterna är grundingrediensen i Svensk Politik.
Att göra ett program med dessa gamla reliker som tycker att det var bättre förr är verkligen inte nydanande debatt i teve. Bara trött blickande bakåt.
Värst är att Bengt Westerberg inget lärt av händelserna de senaste fem åren i svensk inrikespolitik. Finns det någon som tror att vi haft en borgerlig regering om inte Alliansen formerats och skapat ett trovärdigt alternativ till det ständiga socialdemokratiska regeringsinnehavet?
Om Bengt Westerberg var en borgerlig arbetare i Alliansens vingård hade han inte förfäktat tanken på att låta Mona Sahlin slippa ifrån svårigheterna med att skapa ett samlat vänsteralternativ i god tid inför valet 2010. Men vem bryr sig egentligen om den 90-talssamling KG Bergström hade samlat? Förhoppningsvis ingen.
Läsa gärna gärna Dick Erixons blogg i samma ämne.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
