Invigning av seniorcenter

Socialnämndens ordförande Thomas Nilsonne (M) och sjukvårdslandstingsrådet Filippa Reinfeldt (M) höll tal vid invigningen av seniorcenter som är inrymd på plan i Täby sjukhus/Tibblehemmet. Det var mycket folk, glad stämning och kaffe med tårta.

Förbifarten - vänsterkartellens haveri

Jag är knappast förvånad över den senaste händelseutvecklingen inom vänsterkartellen. Att de interna motsättningarna kring infrastruktursatsningar i Stockholmsregionen ska lösas i en ny orimlig folkomröstning, om de skulle hamna i regeringsställning, är symptomatiskt för vänsterkartellen. Det har vi lärt oss den hårda vägen tidigare. Vänsterpartierna har en grumlig syn på demokrati i samband med folkomröstningar. De vill styra innehållet, det vill säga texterna, på valsedlarna så folka ska rösta ”rätt”. Så var det när innehållet skulle formuleras i folkomröstningen om biltullar, så är det när de vill folkomrösta om förbifarten.

Mona Sahlin är så kraftlös att hon accepterat ett upplägg där förbifarten ska ställas rak av mot kollektivtrafik som om en sådan utvecklig är trolig eller verklighetsbaserad. Så är det givetvis inte. Det ena utesluter inte det andra. Tvärt om måste både förbifarten och kollektivtrafiken utvecklas parallellt. Så ser också innehållet i Cederschiöldöverenskommelsen ut. En överenskommelse som efter omfattande vedermödor landat och som långsiktigt löser en hel del av de trafikproblem som idag utgör ett hinder för en ännu bättre tillväxt i regionen. Ett exempel på en viktig kollektivtrafiksatsning är utvecklingen av dubbelspår på Roslagsbanan som ingår i paketet. Denna är dessutom tack varje Alliansmajoriteten i landstinget tidigarelagd vilket är mycket ovanligt när det gäller satsningar på spårbunden kollektivtrafik.

Ett särdrag som kännetecknar extrema partier och rörelser som hänvisar till omständigheter som inte går att belägga är att allt är svart eller vitt. Mona Sahlin har parat ihop sig med två sådana partier vilket är illa. Än värre är att socialdemokraterna låter dessa verklighetsfrånvända partier diktera villkoren för äktenskapet. Resultatet är att vi som bor och verkar i Stockholmsregionen kan känna oss fullständigt överkörda. En folkomröstning om förbifarten innebär att hela Cederschiöldöverenskommelsen börjar rämna. Detta är mycket negativt för både bil- och kollektivtrafikresenärer. För att inte tala om den tunga trafiken.

En intressant aspekt på folkomröstningen är att den sannolikt är olaglig och strider mot grundlagen eftersom upplägget kör över det kommunala självstyret. Det är kommuner och landsting som har makten att besluta om folkomröstningar. Nu vill vänsterkartellen att riksdagen med lag ska tvinga Stockholmsregionen till en folkomröstning. I svepande ordalag påstår Mona Sahlin att det går att stifta en sådan lag, det har hon kollat med ”personer som är grundlagskunniga”. Eftersom de mest insatta experterna har sågat förslaget undrar jag om inte de grundlagskunniga som Mona Sahlin hänvisar till är några politruker på Sveavägen 68, inte så värst trovärdigt.

Utöver haveriet med infrastrukturen haglar förolämpningarna från vänsterkartellen mot de boende i Täby. Återinförande av fastighetsskatten, höjda inkomstskatter, ny förmögenhetsskatt, avskaffade av RUT-avdraget, kraftigt höjd bensinskatt, höjd kommunalskatt (i Täby innebär socialdemokraternas föreslagna kostnadshöjningar minst 70 öre i höjd skatt nästa år) för att återge några exempel där udden är riktad mot oss. Då har vi ännu inte fått besked om hur mycket mer Stockholmsregionen ska tvingas betala i skatteytjämning med en vänsterregering. Sammantaget innebär detta att skattechock bara är förnamnet. I vanlig ordning tycker alltid vänsterpolitiker att de är bättre skickade att ta hand om våra inkomster än vi själva.

Försöket att släta över den interna splittringen inom vänsterkartellen med en orimlig folkomröstning visar att de inte är regeringsdugliga. Ingen insats är för liten när det handlar om att förhindra en vänsterregering efter höstens val.

Bättre med underskott än överskott?

En av Folkpartiets toppkandidater till kommunfullmäktige har författat en insändare i lokaltidningen. Där hävdas att det underskott som ständigt alstrades i kultur- och fritidsnämnden under förra mandatperiodens folkpartistiska ordförandeskap är att föredra framför det överskott som utvecklats under senare tid med en moderat ordförande.

I sanning ett märkligt förhållningssätt till ekonomi och de skattepengar som medborgarna har ställt till förfogande. Men helt i linje med den underskottspolitik som Folkpartiets budgetförslag för 2010 utgör.

Täby får högsta rating – igen!

Jag har ofta återkommit till att Täby är en välskött kommun med ordning och reda i ekonomi och verksamheter. Stabilitet och hög kvalitet skulle man också kunna säga. Standard & Poor’s, ett av världens ledande ratinginstitut, har nu publicerat sin rapport över företags, kommuners och landstings rating. Täby kommun placeras återigen i kategorin AAA, vilket står för ”extremt god kapacitet att möta finansiella åtaganden”.

Täby kommun bedöms ha ”en mycket god kapacitet att i tid möta aktuella betalningsförpliktelser”. Samtidigt bedömer Standard & Poor’s Täby kommuns utsikter som stabila, vilket innebär att ratingresultatet sannolikt inte kommer att ändras.

I skarp kontrast mot denna stabila utveckling som Alliansen i Täby, Moderaterna och Kristdemokraterna, står bakom föreslår oppositionen i sina budgetalternativ kraftiga kostnadsökningar. Folkpartiets och Socialdemokraternas ekonomiska politik i Täby leder till sämre betalningsförmåga och framtidsutsikter samt skattehöjningar. Det duger inte om de gör anspråk på att vara ansvartagande.

Årsredovisning 2009

Vid gårdagens kommunstyrelsemöte behandlades årsredovisningen för 2009. Den generella bedömningen måste bli att det gångna året utvecklades på ett fantastiskt sätt. Det ekonomiska resultatet på nästan 160 mkr i överskott var det nog ingen som hade förväntat sig med tanke på den djupgående globala finanskrisen och lågkonjunkturen. Självklart har Alliansregeringens framgångsrika ekonomiska politik under denna turbulenta period varit en bra draghjälp. Men vi har också anpassat kostymen till den verklighet med kraftigt dämpade skatteintäkter som dessvärre drabbat kommunerna i kölvattnet av den ekonomiska krisen. Det är glädjande att verksamheterna visar ett överskott.

Jag kan också konstatera att utvecklingen inom de skattefinansierade verksamheterna förbättrats trots krisen. Kvaliteten har stärkts och vid en sammantagen bedömning är måluppfyllelsen god inom kommunens verksamheter.

Nya hemliga möten?

Socialdemokraternas gruppledare Conny Fogelström får ständigt omfattande uppmärksamhet i partiets kampanjblaska Stockholmstidningen. Förra numret toppas av nyheten att Conny Fogelström tror på en majoritet efter valet mellan Socialdemokraterna, Folkpartiet, Centern och Miljöpartiet. Jag förmodar att han återigen har varit i kontakt med nämnda partiers gruppledare och att de haft hemliga möten på samma sätt som i höstas för att i lönndom smida ränker.

Att Conny Fogelströms sista halmstrå är en koalition med alla partier från Västerpartiet till Folkpartiet är förståeligt, men är verkligen de två ickesocialistiska partierna intresserade av en sådan konstellation? Jag tror inte att väljarna i Täby ser socialistisk inflytande som en lämplig utveckling. Tvärt om är stödet för Alliansen närmast totalt.

Moderaterna och Kristdemokraterna har, som jag skrivit förut, öppnat dörren på vid gavel för Folkpartiet och Centerpartiet till vår gemensamma Allians. Ett problem är dock Folkpartiets ekonomiska politik. Att lägga en underfinansierad budget och höja kostnaderna kraftigt i osäkra tider duger inte. Det är oansvarigt och leder till onödiga skattehöjningar. Dessutom leder Folkpartiets skattehöjningar till mindre frihet för Täbyborna och mer makt åt politiker. Det är fel väg. Ordning och reda i ekonomin måste vara Alliansens signum.

Bengt H Strand - igen

För någon vecka sedan skrev jag om hur en liten klick ur eliten inom socialdemokratin bestämmer hur deras valsedel ska se ut. Conny Fogelström är mycket upprörd över beskrivningen och jag drar slutsatsen att den var mitt i prick. Jag vill förtydliga att Bengt H Strand fick ett erbjudande från det centrala maktcentret inom partiet att stå längre ned på listan. Men tackade nej eftersom det innebar små möjligheter att fortsätta som ledande socialdemokrat inom stadsbyggnad. Min poäng är således att det inte var medlemmarna som fick bestämma över Bengt H Strands öde utan ett litet kotteri i den innersta cirkeln. Inom de borgerliga partierna är det medlemmarna som i provval har den makten.