Mona med Svarte Petter

Återigen har förhandlingar mellan socialdemokraterna, miljöpartiet och vänsterpartiet havererat. Parterna verkar stå mycket långt från varandra. Svenska Dagbladet rapporterar i vänsterkrysset om debaclet och osämjan. Miljöpartiets förhandlare Mikaela Valtersson beskriver vänsterpartiet som ett stort bekymmer. De vägrar acceptera det ramverk för ekonomin som de två andra har som ett absolut krav.

Men varför skulle vänsterpartiet vika ned sig? De vet att Mona Sahlin måste komma överens för att blidka den socialdemokratiska interna opininonen mot ett samarbete med enbart miljöpartiet. Vänsterpartiet har ett fantastiskt förhandlingsläge. Varje dag som går utan att de kommer överens är en seger för Lars Ohly. Han och vänsterpartiet får uppmärksamhet samtidigt som Mona Sahlin blir allt mer pressad. Det märks ju på Lars Ohlys humör att han sitter i vinnarhålet efter en lång tid i den politiska periferin.

Det är ju Mona Sahlin som på egen hand spelat bort sina bästa kort och nu sitter med Svarte Petter. Det känns nog inte särskilt bekvämt att vara oppositionsledare och få uppleva att en orealistisk kantspelare håller i taktpinnen. Men den stora vinnaren på Mona Sahlins oförmåga att hålla ordning på vänsterblocket är trots allt Alliansen. Varför ska svenska folket byta ut en väl fungerade Allians mot ett alternativ där vänsterpartiet har veto på grund av osämjan inom socialdemokraterna?

Och på söndag kommer en SIFO-mätning.