Förbifarten - vänsterkartellens haveri

Jag är knappast förvånad över den senaste händelseutvecklingen inom vänsterkartellen. Att de interna motsättningarna kring infrastruktursatsningar i Stockholmsregionen ska lösas i en ny orimlig folkomröstning, om de skulle hamna i regeringsställning, är symptomatiskt för vänsterkartellen. Det har vi lärt oss den hårda vägen tidigare. Vänsterpartierna har en grumlig syn på demokrati i samband med folkomröstningar. De vill styra innehållet, det vill säga texterna, på valsedlarna så folka ska rösta ”rätt”. Så var det när innehållet skulle formuleras i folkomröstningen om biltullar, så är det när de vill folkomrösta om förbifarten.

Mona Sahlin är så kraftlös att hon accepterat ett upplägg där förbifarten ska ställas rak av mot kollektivtrafik som om en sådan utvecklig är trolig eller verklighetsbaserad. Så är det givetvis inte. Det ena utesluter inte det andra. Tvärt om måste både förbifarten och kollektivtrafiken utvecklas parallellt. Så ser också innehållet i Cederschiöldöverenskommelsen ut. En överenskommelse som efter omfattande vedermödor landat och som långsiktigt löser en hel del av de trafikproblem som idag utgör ett hinder för en ännu bättre tillväxt i regionen. Ett exempel på en viktig kollektivtrafiksatsning är utvecklingen av dubbelspår på Roslagsbanan som ingår i paketet. Denna är dessutom tack varje Alliansmajoriteten i landstinget tidigarelagd vilket är mycket ovanligt när det gäller satsningar på spårbunden kollektivtrafik.

Ett särdrag som kännetecknar extrema partier och rörelser som hänvisar till omständigheter som inte går att belägga är att allt är svart eller vitt. Mona Sahlin har parat ihop sig med två sådana partier vilket är illa. Än värre är att socialdemokraterna låter dessa verklighetsfrånvända partier diktera villkoren för äktenskapet. Resultatet är att vi som bor och verkar i Stockholmsregionen kan känna oss fullständigt överkörda. En folkomröstning om förbifarten innebär att hela Cederschiöldöverenskommelsen börjar rämna. Detta är mycket negativt för både bil- och kollektivtrafikresenärer. För att inte tala om den tunga trafiken.

En intressant aspekt på folkomröstningen är att den sannolikt är olaglig och strider mot grundlagen eftersom upplägget kör över det kommunala självstyret. Det är kommuner och landsting som har makten att besluta om folkomröstningar. Nu vill vänsterkartellen att riksdagen med lag ska tvinga Stockholmsregionen till en folkomröstning. I svepande ordalag påstår Mona Sahlin att det går att stifta en sådan lag, det har hon kollat med ”personer som är grundlagskunniga”. Eftersom de mest insatta experterna har sågat förslaget undrar jag om inte de grundlagskunniga som Mona Sahlin hänvisar till är några politruker på Sveavägen 68, inte så värst trovärdigt.

Utöver haveriet med infrastrukturen haglar förolämpningarna från vänsterkartellen mot de boende i Täby. Återinförande av fastighetsskatten, höjda inkomstskatter, ny förmögenhetsskatt, avskaffade av RUT-avdraget, kraftigt höjd bensinskatt, höjd kommunalskatt (i Täby innebär socialdemokraternas föreslagna kostnadshöjningar minst 70 öre i höjd skatt nästa år) för att återge några exempel där udden är riktad mot oss. Då har vi ännu inte fått besked om hur mycket mer Stockholmsregionen ska tvingas betala i skatteytjämning med en vänsterregering. Sammantaget innebär detta att skattechock bara är förnamnet. I vanlig ordning tycker alltid vänsterpolitiker att de är bättre skickade att ta hand om våra inkomster än vi själva.

Försöket att släta över den interna splittringen inom vänsterkartellen med en orimlig folkomröstning visar att de inte är regeringsdugliga. Ingen insats är för liten när det handlar om att förhindra en vänsterregering efter höstens val.