Under de senaste veckorna har oppositionsledaren Mona Sahlin krävt mer resurser till forskning och utveckling för att möta den finansiella krisen och lågkonjunkturen. Detta är i mitt tycke en senkommen insikt. Forskningsresultat som kan omsättas i nya företag och jobb tar i regel mycket lång tid att få fram och måste därför planeras i långa cykler. Om vi nu har problem med att dagens forskning inte är tillräckligt framgångsrik ur ett internationellt perspektiv beror det ju på tidigare försyndelser från statens sida. I själva verket måste ansvaret för detta ligga på de socialdemokratiska regeringar som under tolv års maktinnehav inte i tillräcklig utsträckning insåg forskningens och utvecklingen betydelse på lång sikt för jobbtillväxten. Sent ska syndaren vakna.
Under Alliansregeringens regeringsperiod har redan satsningar initierats och i budgetperioden för 2009 - 2012 finns fem nya miljader i anslag för ändamålet. Denna utökning av forskningstilldelningen är vad gäller resurstillskott den största någonsin. Med sina fem miljarder är den mer än dubbelt så stor som den närmast föregående och större än de tre senaste sammantaget.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar