Skrota regioner och landsting

Jag har viss förståelse för moderaternas hantering av den komplicerade regionfrågan där frågan hänskjuts till nästa mandatperiod. Att vara ett ensamt parti mot alla andra är inte enkelt. Alla partier utom moderaterna är hängivna regionförespråkare. Grundproblemet är att regioner inte är något som medborgarna efterfrågar. Det är ett genuint politiskt projekt ovanför väljarnas huvuden. Jag har sedan 80-talet haft åsikten att tre beskattningsnivåer är en för mycket i ett befolkningsmässigt litet land som Sverige. Dagens landsting har liksom regionen liten legitimitet bland väljarna. Avståndet är för stort. Landsting och regioner har utvecklats till anonyma maktkolosser med liten medborgerlig insyn.

Förespråkarna hävdar att det inte klarar jobb och tillväxt utan regioner. Jag kan bara konstatera att Sveriges främsta område för utveckling är Stockholmsregionen och vi har klarat detta under årens lopp utan en region med beskattningsrätt. Däremot har vi ett utvecklat samarbete mellan kommunerna för att hantera gemensamma frågor. Detta system har fungerat väl.

Jag förespråkar alltså två beskattningsnivåer, stat och kommun. Jag är övertygad om att den tredje har bidragit till att vi svenskar är högst beskattade i världen. Om kommunerna får ta ansvar för primärvården och staten tar ansvar för specialistvården hamnar frågorna på rätt nivå och då finns det också bättre förutsättningar för en sund hantering av skattebetalarnas pengar. Dagens uppdelning där kommunerna har ansvaret för äldreomsorg och sociala frågor men inte vårdcentraler och husläkare är märklig och ineffektiv. Det finns avsevärda samordningsfördelar att vinna om allt detta sköts av kommunerna.

Men av någon anledning tycker alla från folkpartiet och vänsterut att mer politik i en anonym regional nivå är den rätta ordningen. Problemet är bara att en mer omfattande politisk överbyggnad kostar skattebetalarna högre utgifter och mindre inflytande. Regioner är helt enkelt feltänkt.